Det handlar om att våga säga att vi vill och faktiskt tror på att det går att göra skillnad. För även om det ibland kan vara superläskigt att säga det en känner så är det i vilket fall i hjärtat det sitter.
”Allt var så stort. Kullarna var liksom högre, dalarna djupare och ladugårdarna enorma. Och människorna, de var som du och jag, de var i våran ålder. Fastän både äldre och yngre också. Och de kan så mycket – och de gör så jäkla mycket. Jag tror faktiskt, helt ärligt, att något är på gång att hända. Jag vet liksom inte ens var jag ska börja. Du måste lyssna på Lo Lindström på soundcloud! Så jäkla begåvad och bra, jag typ snorgrät. Och visste du att världens bästa gin tillverkas utanför Härnösand? Det är skitgott, jag har smakat. Och visste du att det går att odla tomater och ädelfisk i ett slutet kretsloppssystem?”, säger jag till min vän och gestikulerar samtidigt vitt och brett i någon slags tro att han genom telefonen ska uppfatta mina ivriga försök att förstärka det jag berättar om. Det vill säga landskapet och naturen i Västernorrland – och människorna som liksom jag var på Landsbygdsriksdagen i Ö-vik.
Viljan, kraften och kulturen. Allt det överväldigande jag alldeles nyligen upplevt tillsammans med mina vänner och kollegor. Det var så stort.
Jag har sagt här på jobbet att jag tycker att vi ska våga vara personliga. Även om det ibland kan vara superläskigt att säga det en känner så är det i vilket fall i hjärtat det sitter. Anledningen till att vi gör som vi gör och till att vi tror på det vi gör. Det handlar ju inte om att vi bara gör för att vi inte har något bättre för oss. Eller att vi inte vågar flytta till storstan, eller att vi bara ser landsbygderna som en bra affär. Det är inte det. Det är så mycket större än det. Det handlar om allt det vi tror på och står för. Det handlar om frihet och rättvisa. Det handlar om att kommande generationer ska få leva ett gott liv i ett jämlikt samhälle. Det handlar om att våga säga att vi vill och faktiskt tror på att det går att göra skillnad. Det handlar om kärleken till naturen och till landsbygderna. Om kärleken till orterna och de mindre samhällena. Om kärleken till platserna där vi bor. Det handlar om kärleken till våra barn. Det handlar om varför. Vi engagerar oss inte i de här frågorna bara för att vi måste. Att vi bryr oss om det lilla innebär inte heller per definition att vi rycker på axlarna åt det stora. Att vi älskar Värmland är inte detsamma som att vi hatar Stockholm. Det ena är inte alltid det andras antites. Det finns inte ett entydigt svar. Jag tror inte på idén om att det urbana är den enda sanna lösningen. Jag tror däremot att olika platser har olika förutsättningar och att också landsbygderna är en grogrund för nytänkande, innovation och utveckling. Jag tror på nyfikenhet och engagemang. Jag tror på samarbete och att våga lära av andra. Och jag är så otroligt jäkla glad att vara i ett sammanhang med människor som gör detsamma. Så tack! Tack kära kollegor för era kunskaper och klokskaper. För att ni motiverar, bemöter och för att ni stöter och blöter. För att ni kräver och argumenterar. För att ni testar – för att ni gör om. Och, för att ni faktiskt vågar tänka med hjärtat.