Barn som växer upp nära naturen mår och presterar bättre. Ändå tycks diskussionen om vad som är det självklart bästa för våra barn handla om huruvida det är en gles stad eller en förtätad stad – och inte alls om lands- eller glesbygderna. Nog sjuttsingen är det befängt.
I en replik i Svenska Dagbladet den 10 oktober skriver arkitekterna Johan Casselbrant och Daniel Hohenthal att en förtätad och välplanerad stad är det överlägset bästa ur ett hållbarhetsperspektiv. En förtätad stad är enligt arkitekterna också det självklart bästa för våra barn.
Repliken är ett svar på en debattartikel, publicerad i Svenska Dagbladet den 5 oktober, om att förtätade städer komplicerar tillgången till hållbara utemiljöer, när platser för barns fysiska och sociala utveckling och välmående ifrågasätts i relation till den täta stadens fördelar.
Debattörerna skriver att det är dags att ”gå från ord till handling för att kunna uppfylla barns rätt till en hälsosam stadsbarndom.”
Båda artiklarna har alltså staden som utgångspunkt. Författarna till den initierande debattartikeln skriver också att år 2050 kommer majoriteten av världens barn att bo i städer och att ”I Sverige lever redan i dag 85 procent av landets över 2,2 miljoner barn under 18 år i tätort.”
Vad som menas med tätort framgår inte av debattartikeln, men enligt Statistiska centralbyrån definieras tätorter som områden med sammanhängande bebyggelse och en befolkning på minst 200 invånare. Tätort är därmed allt från de största städerna till små landsbygdssamhällen. Det vill säga allt från Stockholm till Stöllet.
Huruvida Stöllet – eller för den delen Koppom, Persberg eller Värmlandsbro som också räknas som tätorter enligt SCB:s indelning – kan relatera till diskussionen om förtätning på bekostnad av grönområden kan en ju fundera på. En kort sekund, om en känner för det.
Sen kan en förhoppningsvis konstatera att det här stadsperspektivet i relation till de mindre tätorterna, det vill säga de platser som till och med media i Värmland relaterar till som landsbygder och glesbygder, det är ju faktiskt helt befängt.
För barnen i Stöllet är, och kommer, tillgången på grönytor och hållbara utemiljöer med all sannolikhet inte att vara ett problem. På Stölletskolan, som är en kommunal F-5 skola, gick det 26 elever under 2018. Året innan var elevantalet 37 och 2008, då Stölletskolan fortfarande var en F-9 skola, gick det 90 elever på skolan.
Att planera för dem som bor och lever i Stöllet handlar således inte i synnerhet om att planera för vare sig förtätning med tillgång till attraktiva och lättillgängliga parkområden eller om att kunna uppfylla barns rätt till en hälsosam stadsbarndom. Inte heller handlar det om att effekterna av glesheten innebär att det blir långt att åka till orörd natur.
Barnen i Stöllet har direkt tillgång till orörd natur. De har tillgång till det som forskare idag pekar på utvecklar deras hjärnor mer jämfört med barn som sitter inne framför en skärm eller leker i stadsmiljö.
En stor studie utförd i Spanien visar exempelvis att ju mer grönska barn har i sin närmiljö under uppväxten desto bättre presterar de på uppmärksamhetstester. Forskarna har i den spanska studien följt cirka 1 500 barn från födseln och tio år framåt och kommit fram till att de barn som växte upp nära naturen hade både bättre koncentrationsförmåga och var dessutom mer uppmärksamma på sin omgivning.
Tidigare forskning visar också på att barn som vistas regelbundet i naturen utvecklar en större empati för det som är levande och en amerikansk studie har också påvisat att skolbarn som lever i grönskande omgivningar lyckas bättre inom såväl språk som matematik.
Naturen, skogen, landsbygderna gör oss helt enkelt gott. Och det vet vi, såklart.
Varför skulle annars vården skriva ut vistelse i naturen på recept? Och varför skulle annars allt fler vuxna människor söka sig till utbildningar som har med downsizing, självhushållning och naturen att göra?
(Ja, förutom att det är trendigt bland en homogen grupp storstadsbor då förstås. Att fly stan för att naturen kallar och sen lägga upp en massa motljusbilder på Instagram med hashtaggar som #slowliving, #outdooraddict, #woodsman och #intothewild.)
På Klarälvdalens Folkhögskola, som ligger strax intill Stölletskolan, har det hållits kurser i självhushållning sedan 2001. Då var utbildningen smått unik i Sverige – idag finns 25 liknande utbildningar runtom i landet.
Klarälvdalens Folkhögskola har sedan lång tid tillbaka haft en grön inriktning med kurser i bland annat skogsbruk, naturvård och aktivitetsturism. Folkhögskolan profilerar sig också med att läget i den naturnära miljön direkt vid stranden ger möjlighet till massor av friluftsliv och skön studiero.
Det vill säga samma sköna studiero och samma naturnära miljö som eleverna på Stölletskolan har tillgång till. I en värmländsk glesbygdsskola långt från en verklighet där platser för barns fysiska och sociala utveckling och välmående ifrågasätts i relation till den täta stadens fördelar.
Så varför skrivs det inte mer om det?*
Om fördelarna med det som finns utanför städerna. Vardagen bortom Instagrambilderna. Om att barn som vistas regelbundet i naturen utvecklar en större empati för det som är levande. Att de har lättare att förstå vad naturresurser och miljöförstöring innebär – och att det kanske är just det vi behöver i vår, förhoppningsvis gemensamma, strävan mot en hållbar utveckling. Åtminstone som ett komplement till hydroponiska odlingssystem, förtätade städer och natur på recept.
Barns rätt till en hälsosam lands- och glesbygdsbarndom.