logga_avlångish_svart_180529

Senaste inläggen

Det handlar om att våga säga att vi vill och faktiskt tror på att det går att göra skillnad. 
För även om det ibland kan vara superläskigt att säga det en känner så är det i vilket fall i hjärtat det sitter. 

 

”Allt var så stort. Kullarna var liksom högre, dalarna djupare och ladugårdarna enorma. Och människorna, de var som du och jag, de var i våran ålder. Fastän både äldre och yngre också. Och de kan så mycket – och de gör så jäkla mycket. Jag tror faktiskt, helt ärligt, att något är på gång att hända. Jag vet liksom inte ens var jag ska börja. Du måste lyssna på Lo Lindström på soundcloud! Så jäkla begåvad och bra, jag typ snorgrät. Och visste du att världens bästa gin tillverkas utanför Härnösand? Det är skitgott, jag har smakat. Och visste du att det går att odla tomater och ädelfisk i ett slutet kretsloppssystem?”, säger jag till min vän och gestikulerar samtidigt vitt och brett i någon slags tro att han genom telefonen ska uppfatta mina ivriga försök att förstärka det jag berättar om. Det vill säga landskapet och naturen i Västernorrland – och människorna som liksom jag var på Landsbygdsriksdagen i Ö-vik.

Viljan, kraften och kulturen. Allt det överväldigande jag alldeles nyligen upplevt tillsammans med mina vänner och kollegor. Det var så stort.
   Jag har sagt här på jobbet att jag tycker att vi ska våga vara personliga. Även om det ibland kan vara superläskigt att säga det en känner så är det i vilket fall i hjärtat det sitter. Anledningen till att vi gör som vi gör och till att vi tror på det vi gör.
Det handlar ju inte om att vi bara gör för att vi inte har något bättre för oss. Eller att vi inte vågar flytta till storstan, eller att vi bara ser landsbygderna som en bra affär. Det är inte det.    
Det är så mycket större än det.
   Det handlar om allt det vi tror på och står för. Det handlar om frihet och rättvisa. Det handlar om att kommande generationer ska få leva ett gott liv i ett jämlikt samhälle. Det handlar om att våga säga att vi vill och faktiskt tror på att det går att göra skillnad. Det handlar om kärleken till naturen och till landsbygderna. Om kärleken till orterna och de mindre samhällena. Om kärleken till platserna där vi bor.
Det handlar om kärleken till våra barn.
Det handlar om varför.
   Vi engagerar oss inte i de här frågorna bara för att vi måste. Att vi bryr oss om det lilla innebär inte heller per definition att vi rycker på axlarna åt det stora. Att vi älskar Värmland är inte detsamma som att vi hatar Stockholm. Det ena är inte alltid det andras antites.
Det finns inte ett entydigt svar.
   Jag tror inte på idén om att det urbana är den enda sanna lösningen. Jag tror däremot att olika platser har olika förutsättningar och att också landsbygderna är en grogrund för nytänkande, innovation och utveckling.
Jag tror på nyfikenhet och engagemang. Jag tror på samarbete och att våga lära av andra. Och jag är så otroligt jäkla glad att vara i ett sammanhang med människor som gör detsamma.
   Så tack! Tack kära kollegor för era kunskaper och klokskaper. För att ni motiverar, bemöter och för att ni stöter och blöter. För att ni kräver och argumenterar. För att ni testar – för att ni gör om.
Och, för att ni faktiskt vågar tänka med hjärtat.




Johanna Rickan 
Samhällsanalytiker SBK Värmland  

Läs hela inlägget »
FOTO: ULRIKA NORDHOLM
FOTO: ULRIKA NORDHOLM

Går det att bo kvar i orten du växte upp i?
Vad sker om du stannar kvar?
Vem blir du om din ursprungsplats inte blir något du lämnar bakom dig?
Hur ser hålan ut när du börjar älska den?
Hur påverkas din kärlek till hålan av andras ord om din plats?
Vad klingar illa i att du inte far?
Vem bär ansvaret för vad du tycker om dig själv i relation till din geografiska plats? Är det rimligt att nöja sig?
Hur bemöter du hemvändare och deras livserfarenhet från större städer?
Vad missar du? Vad missar dom?
Hur är det att bli kär i orten du lärt dig avsky?




Lo Lindström är poet och kulturdebattör som slåss för norra Sveriges rättigheter och jämställdhet. Genom skriftlig och muntlig poesi är Lo en del av en ung generation som vill belysa resten av Sveriges relation till landsbygden och riktar samtidigt kritik mot den urbana normen.  
Texten ovan är ett utdrag ur Lo Lindströms verk Att stanna som bland annat finns publicerad i sin helhet i antologin Lämna eller stanna? Valmöjligheter och stöd för unga i ”resten av Sverige”.
I Lämna eller stanna? har forskaren Lotta Svensson låtit praktiker och konstnärer dela med sig av sina erfarenheter och strategier för att öka möjligheterna för unga människor att bo i sin hemort.
Den urbana normen har sitt ursprung i värderingar som har en positiv laddning i vårt samhälle – som exempelvis modernitet, ungdomlighet, flexibilitet och framåtanda. De här värderingarna har sedan kopplats samman med den urbana miljön och i den kontexten handlar det därför kanske inte så mycket om staden i sig utan mer om de värderingar som skiljer dem som har förstått från dem som inte har fattat.
Enligt normen är ju det urbana livet så mycket bättre – det är i staden vi har möjligheten att nå vår fulla potential – och det är också den bild som underhållningsindustrin, makten och medierna i mångt och mycket fokuserar på.
De budskap som sänds ut ger signaler om de rätta platserna, grupperna och smakerna vilket i jämförelse framställer hemorten som något kulturellt eftersläpat vid vägs ände.  
Enligt en undersökning som publicerades i Dagens Samhälle i januari (och som bygger på statistik från Statistiska centralbyrån från åren 2012–2017) har andelen unga i åldern 20–24 år minskat i 241 av landets 290 kommuner de senaste fem åren. Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, säger också till tidningen att ”bara hälften i genomsnitt flyttar hem igen”.
Charlotta Mellander publicerade en liknande undersökning i december 2013. Med hjälp av data från Statiska centralbyrån jämförde Mellander antalet 18-åringar per kommun år 2005 med hur många 25-åringar som fanns i samma kommun sju år senare. Undersökningen visade att en stor andel av ungdomarna väljer att flytta till en annan ort – och att de inte kommer tillbaka när de är klara med sin utbildning. Inte mindre än 86 procent av Sveriges kommuner övergavs enligt Mellander av ungdomar i åldrarna 18 till 25 år.
Men kan det vara så att människor flyttar fast de egentligen inte vill? För att leva upp till  förväntningarna på vad som är ett framgångsrikt liv. Ett liv som premierar en livsstil som associeras med staden.
Lotta Svensson har i tidigare forskning konstaterat att det är en myt att alla ungdomar vill flytta från hemorten efter att de gått ut skolan. Hon menar att många av ungdomarna faktiskt vill stanna eftersom de anser att hemorten är trygg, lagom stor och att det är där de har såväl sina vänner som sin identitet.
Många unga är också villiga att försöka stanna kvar.
”Men de vuxna omkring dem negligerar dem eller ser dem som problem – och räknar inte med dem som utvecklingskraft. På så sätt utestängs inte bara de som flyttar utan även de kvarboende unga hindras från att bidra till att utveckla lokalsamhället. Och samhället går miste om den utvecklingskraft som de unga skulle kunna bidra med”, skriver Lotta Svensson i inledningen till Lämna eller stanna?.  
I en ny rapport för tankesmedjan Katalys lyfter också forskaren Mikael Vallström tillsammans med Lotta Svensson vikten av att förstå dagens klassamhälle utifrån de platser som har blivit marginaliserade i och med globaliseringen. Svensson och Vallström konstaterar att tystnaden kring hur klassamhället påverkar människor på landsbygderna leder till en rad demokratiska och politiska problem i dag.
– Människor finner inte i sig i den rådande ordningen och gör motstånd som yttrar sig såväl i högerpopulism som i nya sociala rörelser, säger Lotta Svensson i en intervju.
De gamla bruken och bruksorterna var med om att realisera och bygga upp det moderna svenska industrisamhället. Brukssamhället sägs också vara modellen för det svenska folkhemmet. Under 1900-talet har emellertid bruken genomgått en dramatisk förändring – från storhetstid till återkommande kriser.
Arbetarklassens ungdomar skambeläggs i de mindre orterna när de inte vill flytta till storstäderna – och forskarna menar att skambeläggningen hänger samman med ett osynliggörande av arbetarklassens villkor på landsbygderna som har genomgått stora förändringar.
Vilka traditioner som förnyas och vilka som lever kvar är ett intressant ämne och en nödvändighet – inte bara i ett led att förstå vår historia utan också för att försöka skapa oss en bild av framtiden.     

Läs hela inlägget »
FOTO: ULRIKA NORDHOLM
FOTO: ULRIKA NORDHOLM

En hållbar produktion och en hållbar konsumtion kräver levande landsbygder – och är dessutom en förutsättning för den hållbara staden.

En stor del av de resurser som våra urbana samhällen är byggda av och bygger på kommer från landsbygden. En minskad urbanisering är däremot inte synonymt med en minskad miljöpåverkan. Åtminstone inte så länge våra konsumtionsmönster är oförändrade. Vår konsumtion kan ju få konsekvenser för miljön på en annan plats än där vi konsumerar och enskilda verksamheter på landsbygden kan ge upphov till såväl lokal som global miljöpåverkan.
I går beslutade Region Värmlands regionstyrelse att, i likhet med landstinget, sträva efter att öka andelen ekologiskt producerade och etiskt märkta livsmedel. Samtidig togs också beslutet att arbeta fram en livsmedelspolicy och att prioritera mat som producerats i enlighet med svenska- miljö och djurskyddsregler samt gällande policies.
Bra! Det var inte en dag för tidigt.
Värmländska jordbrukare är pionjärer inom ekologiskt lantbruk och att stötta dem är en självklarhet som vi alla tillsammans aktivt måste verka för. De ekologiska mjölkgårdarna bidrar till en biologisk mångfald med betande kor och en varierad växtföljd som odlas utan syntetiska bekämpningsmedel.
I ett ekologiskt lantbruk är det nämligen inte tillåtet att använda vare sig konstgödsel för att få grödorna att växa eller kemiska bekämpningsmedel för att bli av med ogräs och eventuella skadeinsekter.
 – Ekobönder arbetar istället med manuell bearbetning av jorden och en planerad växtföljd för att på så sätt bevaras naturens egen balans, berättar Karin Granström på Hushållningssällskapet.
Allt foder i ekologisk mjölkproduktion ska vara ekologiskt odlat, minst 60 procent ska också komma från den egna gården och eftersom eko-korna betar en längre tid utomhus måste de även ha tillgång till mer betesmark.
Enligt statistik från jordbruksverket från början av 2017 var cirka 21 procent av totalt 7 590 värmländska mjölkkor ekologiska mjölkproducenter och flera värmländska gårdar håller just nu på att ställa om från konventionell till ekologisk mjölkproduktion.
Den klart största kategorin bland ekologiska mejeriprodukter är dryckesmjölk och enligt en rapport från LRF Mjölk fanns det i december 2017 totalt 596 svenska ekologiska mjölkgårdar. Det totala antalet mjölkgårdar var under samma månad 3 601. De ekologiska mjölkgårdarna utgör därmed 16,6 procent av alla mjölkgårdar i landet.
Att ställa om till ekologisk mjölkproduktion är dock inget som görs i en grisblink. Enligt Jordbruksverket tar det i det flesta fall omkring 18 månader att konvertera – med alltifrån omställning av växtodling och foderproduktion till ombyggnationer. Ekologiska mjölkgårdar följer också KRAV:s regler för djurhållning vilket bland annat innebär att kalven får vara kvar vid kon åtminstone det första dygnet så att den kan dia råmjölken. Kalven får sedan sällskap av andra kalvar och får också fortsätta att dricka riktig mjölk i minst tolv veckor.

Visste ni förresten att Ekodagarna 2018 i år arrangeras av Ekologiska lantbrukarna i Värmland och äger rum i Sunne den 6-8 mars?
Ekologiska Lantbrukarna i Värmland är dessutom föreningens första och därmed äldsta distrikt. Och för den som är intresserad kommer också några av de värmländska ekopionjärerna, som var först i landet med att producera ekologisk mjölk, att vara på plats.  Koolt, eller hur? 

Läs hela inlägget »
FOTO: GALAGO FOTO: GALAGO

Nya Norrland
Mats Jonsson 
Galago


Lika kunskapsrik som en avhandling är Nya Norrland såväl en navelskådande uppgörelse med det egna jaget som en samhällsanalys i serieformat.

När Mats Jonssons familj flyttade till Bollstabruk 1974 hade den ångermanländska sågverksorten 3 600 invånare, full sysselsättning och ett rikt affärsliv längs med huvudgatan. Fyrtio år senare går Mats omkring bland förfallna hus i ett samhälle som förlorat hälften av sina invånare, trots att sågverket omsätter en miljard om året och har blivit ett av de största i Europa. 
Serieromanen Nya Norrland är likväl en personlig historieskildring som en analys av de mekanismer som triggar centraliseringen och oupphörligt också urholkar relationen mellan stad och land. 
Det är en självironisk beskrivning av den egna slitningen mellan arbetaridealet i bruksorten Bollsta och det ängsliga livsstilandet i den hipsterifierade närförorten till Stockholm där Mats Jonsson bor i dag.
Läsvärd varhelst i landet en än har valt att leva sitt liv. 

Mats Jonsson blev nyligen nominerad till Norrlands litteraturpris för boken Nya Norrland. Här kan du läsa en intevju som Mittmedias kulturredaktör Katarina Östholm har gjort med författaren. 

Läs hela inlägget »
FOTO: MSB
FOTO: MSB

FOTO: MSB

”Jag tycker att Dan Eliasson borde passa på att bli värmlänning! Flytta MSBs säte från Stockholm till Karlstad där myndighetens största kontor ligger!” skrev riksdagsledamoten Håkan Svenneling (V) på twitter efter tillkännagivandet att regeringen utsett avgående rikspolischef Dan Eliasson till ny generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Därpå skrev också Tomas Riste (S), Stina Höök (M), Per-Samuel Nisser (M) och Linda Larsson (S) i ett brev till Försvarsdepartementet och MSB:s nya generaldirektör att de vill se att MSB:s ledning finns i Karlstad. I brevet från Region Värmland och Karlstads kommun står det bland annat att ”Statliga arbetstillfällen betyder mycket för en regions utveckling och vi vill passa på att berätta att vi gärna ser att myndighetens ledning och dess stödfunktioner återförs till Karlstad.”
Det skulle vara intressant att få veta om de värmländska politikerna får något svar, och vad det svaret i så fall blir.
Så sent som i somras skrev undertecknad i en artikel i Värmlands Folkblad om utlokaliseringen av statliga myndigheter att:
”I dag återfinns de statliga jobben oftast på större orter och knappt hälften av dem finns på tätorter med fler än 50 000 invånare. Och vad gäller huvudkontoren så är det, liksom i fallet med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), oftast beläget i Stockholm. 6 av 10 av alla statliga myndigheters huvudkontor ligger i Stockholm.”
Och reaktionerna lät inte vänta på sig.  
I flera mejl fick jag snart veta att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap minsann hade vare sig ett huvudkontor eller en ledningsstab utan var organiserad på annat vis.   
Vilka som mejlade?
Anställda på MSB:s kontor – i Stockholm.

***
Omlokaliseringar av statlig verksamhet har skett i flera omgångar i Sverige som ett medel för att främja regional utveckling. Förändringarna initierades på 1970-talet när ett flertal myndigheter helt eller delvis flyttades från Stockholm till olika delar av landet. Då som en följd av den första Lokaliseringsutredningens arbete med det uttalade syftet att stärka och utveckla attraktiva alternativ till storstäderna i form av ett antal växtkraftiga stadsregioner.
Utlokaliseringen av statliga myndigheter till regioncentrum kan på så vis ses som en förstärkning av regionen som konkurrerande aktör. Huruvida en centralisering av myndigheter regionalt får effekter på den totala regionala utvecklingen är däremot en omdiskuterad fråga.
 

Läs hela inlägget »
Foto: Ulrika Nordholm
Foto: Ulrika Nordholm

Östersund är centralort i Östersunds kommun och residensstad i Jämtlands län. Ytgeografiskt sett ligger Östersund i mitten av Sverige och med 50 397 invånare (SCB 2016) är det landets 22:a största tätort och den fjärde största i Norrland näst efter Umeå, Gävle och Sundsvall.
För en värmlänning, född och uppvuxen i en tätort med omkring 5 000 invånare, är Östersund stort. Måhända ingen storstad – men definitivt inte landsbygd.
Den uppfattningen tycks å andra sidan inte tidningen Lands redaktion dela.
När LRF Media-ägda tidskriften Land för tionde året i rad presenterar topp 100-listan över Årets lantisar placeras Daniel Kindberg, ordförande i Östersunds FK, på tredje plats.
Att Daniel Kindberg förtjänar att hyllas för sitt engagemang och de insatser som sägs ligga till grund för det jämtländska topplagets framgångar har vi inget att säga om. Men att Daniel Kindberg, som dessutom kommer från Norrlands största tätort Umeå, definieras som lantis kan en ju däremot fundera över och reagera på. För vad är då definitionen av en lantis?
Är alla som inte bor i någon av de 10 största städerna i landet lantisar? I så fall består ju hela Värmland och ett flertal andra län av enbart lantisar. Eller är det bara så att alla som bor i Norrland är lantisar – oavsett om de kommer från en tätort som Umeå med cirka 85 000 invånare eller från en liten by där det bor 8 eller 80 personer?
Nej! Så är det såklart inte. Däremot beror det givetvis på vilken utgångspunkt en har och vad en jämför med. Och om det är det urbana som är normen eller inte.   
Lantis-listan, som i år toppas av paret Mandelmanns, lämnar förresten en hel del i övrigt att önska.
Lands redaktion uttrycker det som att de ”har den fantastiska förmånen att hela året få djupdyka i och belysa det viktiga arbete som dagligdags utförs på den svenska landsbygden” och att de i och med listan vill ”applådera alla er fantastiska mathantverkare, lantbrukare, entreprenörer, hantverkare, djur- och naturvänner, konstnärer och eldsjälar för ert unika engagemang! Tack vare er kan den lokala matkulturen frodas, kultur-, natur- och idrottslivet blomstra och det nedläggningshotade leva vidare”.
Så varför inte ta en titt på ytterligare ett par av dem som kvalat in på listan:

19. Janne Andersson, Halmstad. Hallänningen som lyckades med det ”omöjliga” och tog Sverige till sitt första fotbolls-VM sedan 2006. Den nye förbundskaptenen för Sveriges herrfotbollslandslag visade styrkan med lagspelare från hela landet – från Umeå i norr till Malmö i söder.

40. Anders Lundin, Farsta/Stockholm. Programledare för SVTs släktforskningsprogram Allt för Sverige. Han lär amerikaner med svenska rötter mer om våra seder, traditioner och vårt lands kultur. Programmet har belönats med en amerikansk Emmy och med den svenska TV-utmärkelsen Kristallen.

56. Filip Hammar & Fredrik Wikingsson, Köping & Vänersborg. Uppmärksammar och synliggör hela Sverige i sitt TV-program Breaking News. Underhållningsduon plockar upp händelser från landsortspressen och bjuder in lokalpolitiker från hela landet till att medverka i programmet.

75. Eelin Dahlquist och Martina Lindell, Landskrona. Grundarna bakom den ideella organisationen vill ge övergivna kattungar en andra chans. I hopp om att kunna rädda ännu fler kattungar har de startat Facebooksidan Kattungeakuten.

78. Linda Bengtzing, Gullspång. I ett uppmärksammat Facebookinlägg konstaterar artisten att det är ekonomiskt svårt att driva en mjölkgård, att det finns för få kor. Linda hävdar att hon med glädje skulle betala 5 kronor mer för en liter mjölk om det skulle gå till bonden och göra Sverige mer levande.

80. Robin Bengtsson, artist, Svenljunga. Han gick från idol till att oväntat vinna Melodifestivalen. I 2017 års Eurovision hamnade han på en femteplats. Oavsett placering satte han Svenljunga ordentligt på kartan.

85. Fredrik Iveskär, Hovmantorp. Kom på idén att tatuera in hemorten Hovmantorps postnummer på armen. En jättebra idé tills Postnord bestämde sig för att ändra postnumret. Fredrik nöjde sig ändå med att det gamla postnumret inte skulle tillfalla rivaliserande Lessebo.

91. Vita älgen Ferdinand, värmländska skogarna. ”Sagoälgen” som blev världsberömd efter att under sensommaren ha blivit fotograferad i Värmland. Polisens ansåg att älgen kunde utgöra ett hot mot människor sedan en kvinna på hundpromenad drabbats av dess framfart. Men beslutet väckte ett ramaskri och polisen ändrade sig vad gäller skyddsjakt.

100. H&M All-In, Österlen. ”Allan” är en världsunik och exceptionell häst”, säger hans ryttare Peder Fredricson med beundran i rösten. Den jämförelsevis lilla hästen i världsstjärnemått mätt har ett desto större hjärta som tagit sin ryttare till den högsta nivån. 2016 hoppade hästen hem ett OS-silver följt av ett EM-guld i år. Allan – den bevingade hästen får hela Hästsverige att förundras och vilja börja rida.


En förbundskapten och ett par tv-kändisar. En artist som bor i Stockholm, men som i och med sin medverkan i Melodifestivalen per definition har satt födelseorten på kartan, och ytterligare en Stockholmsbaserad artist som skrivit på Facebook att hon skulle kunna tänka sig att betala 5 kronor mer för en liter mjölk.
En som tatuerat in en småländsk tätorts postnummer och två tjejer som startat en Facebooksida för att rädda hemlösa kattungar. Därjämte en vit älg och en bevingad hopphäst.
Dra mig baklänges. Visst kan det vara kul med tv-underhållning om en bor på landsbygden – likväl som om en bor i stan. Vi är många som gladeligen skulle betala 5 kronor mer för en liter mjölk om det innebär att korna får det bättre och att bönderna kan försörja sig – och en av oss känner till åtminstone en värmlänning som har typ en hel skog tatuerad på ryggen. Tillika är katter söta, älgar mäktiga och hästar likaså.
Men ändå.
Det som faktiskt skulle kunna vara en hyllning till, och presentation av, personer som på ett eller annat sätt bidragit till en levande landsbygd blir istället en tölpaktig parodi. För dum att ens skratta åt.  

Läs hela inlägget »

En villa på landet är drömboendet för de allra flesta.
Att bo i en lägenhet i stan är däremot inte alls lika lockande. Bara vart femte hushåll drömmer om en lägenhet i stadsmiljö.
 

Bilden av landsbygden är många gånger dyster och dystopisk och de senaste åren har förhållandet mellan stad och land alltmer diskuterats i termer av urban norm och urban dominans. En vanlig uppfattning är också att många, i synnerhet unga, vill flytta från landsbygder och mindre orter in till städerna. Men är det verkligen så?
Nej, inte alls visar en ny rapport som undersökningsföretaget Kantar Sifo tagit fram på uppdrag av Landshypotek Bank. Tvärtom är det landsbygden och villalivet som de allra flesta drömmer om – om de får välja boende med hjärtat.
– Landsbygden står både för drömmen och ger de värden vi svenskar vill ha för vårt boende, säger Catharina Åbjörnsson Lindgren, tf VD på Landshypotek Bank i ett pressmeddelande.
På frågan om vad som rankas högst när det kommer till valet av bostad är en lugn omgivning tveklöst nummer ett enligt Landshypoteks undersökning. Därefter kommer möjligheten att utöva intressen samt närheten till skog och natur.
En villa på landet står också överst på listan över hur svenska folket vill bo. Var tredje person drömmer om det. 
En lägenhet i en storstad är förstahandsvalet för enbart 12 procent av de tillfrågade hushållen, medan knappt var tionde vill bo i en lägenhet i en mellanstor stad.
I undersökningen blir det också tydligt att landsbygden är drömmen även för dem som bor i en stad. Hälften av hushållen bor i dag som de önskar – och nästan 50 procent fler vill bo på landet jämfört med hur många som verkligen bor där.
Däremot tycker de allra flesta som bor på landsbygden att de har gjort rätt val. 72 procent av de tillfrågade som bor på landsbygden svarar att de bor så som de drömmer om.
Det är följaktligen hög tid att vända blad och skifta fokus. Att låta ett fåtal storstäder stå som utgångspunkt för regionala och nationella utvecklingsstrategier det lägger vi till historien.
Låt 2018 bli året då vi ändrar riktning, vidgar spektrumet av förändringsalternativ och istället utgår från att stärka förmågan till en långsiktigt hållbar utveckling i hela landet. Så att människor kan få välja boende med hjärtat. 

Läs hela inlägget »

Värmland är de djupa skogarna, de glittrande sjöarna och de blånande bergen. Det är landskapet där bruksnäringen är det bultande hjärtat och själen en Selma Lagerlöf-saga skriven vid ett skogsbryn. Det är berättelsen om kunskaper som går i arv och om anrika kollektiva krafter som vi som bor här bör vara eniga om. Därför att vi har inte råd att vara oense.  
Mycket tyder ju på att de landsbygder som fungerar bäst är de som lever upp till den urbana normens illusion. Levererar en föreställning om det svenska kulturarvet och fyller en funktion som någon form av rekreationsplats för det urbana.
Det är åtminstone så det presenteras i framtidsvisioner, på ledarsidor och i vida regionala utvecklingsstrategier; att det är kulturen och en utveckling av det för platsen unika som ska locka besöksnäringen till landsbygden.
I november arrangerade Region Värmland en kulturkonferens på temat Ökad kulturell delaktighet. Bland andra var journalisten Po Tidholm på plats för att prata om hur ”glesbygdens dilemman hänger samman med storstädernas framväxt”. Samtidigt den dagen bjöd landshövdingen i Värmland in till lunch på temat Värmlands bostadssituation. Och lite senare samma kväll anordnade arkitektbyrån Tengbom, under rubriken Varför Värmland?, en diskussions- och inspirationskväll om ”hur vi tillsammans kan utveckla och bygga en region som inte bara behöver överleva konkurrensen på den globala arenan, utan ta en ledande roll däri”.
   Alla tre eventen ägde rum i Karlstad och SBK Värmland fanns representerat på samtliga. Därför att vi tror på att en hållbar planering ska omfatta hela landet och att dialog och delaktighet är vägen att gå. För vår del handlar det däremot inte om att se landsbygden som urbanitetens motpol – allt utanför storstad, regionhuvudstäder och noder är inte autenticitet.
Liksom Sverige skiljer sig åt består också regioner av olika platser med olika förutsättningar Och urbaniteten som norm är en samhällelig process som vi faktiskt kan påverka. Men då krävs det att vi – såväl på lokal- och regional som nationell nivå – hittar en gemensam arena för diskussion.
Vi kan inte, likt exemplen ovan, sitta i olika konferenslokaler i regionernas centrum och tala för de redan frälsta. För det enda vi i själva verket inte har råd med, det är att fortsätta att bara vara överens.

Läs hela inlägget »

Urban norm, eller urbant tolkningsföreträde, är ett begrepp som blivit alltmer vanligt förekommande i diskussioner om framförallt regional utveckling de senaste åren.
När staden och resten av landet skildras är det staden som är utgångspunkten och spegeln mot vilket allt det andra reflekteras. Och det handlar om ett fåtal storstäder som grundval.
För även om det i dag finns en form av konsensus om att hela landet ska leva så agerar många delar av samhället på ett helt annat sätt och i en helt annan riktning.
Vi förstärker det täta och det stora på samma gång som vi sakta men säkert monterar ner det glesa och det lilla. Regionhuvudstäder och noder växer medan Värmland utanför Karlstadsregionen i många fall är byggnader som står i behov av renovering, verksamheter som har bommat igen och lokaler som ekar tomma.
För marknadsekonomins principer om lönsamhet och tillväxt har blivit självklar. I regioners utvecklingsstrategier står det uttalat att hela regionen måste kraftsamla, flytta fram sina positioner och stärka konkurrenskraften.
 Samhällsfunktioner ska drivas som företag och det handlar hela tiden om att producera och sälja sig själv. Vi har gått från tanken om att en del regioner behöver någon form av stöd till att regionalpolitiken blivit en slags konkurrenspolitik mellan alla regioner.
Det är städerna som är initialläget medan allt det andra – mindre orter, landsbygder och glesbygder – hamnar i skymundan och blir ”resten av Sverige”.
 Men i en maktordning där det urbana får stå för framgång och utveckling, och där människor inte längre har samma tillgång till grundläggande offentlig service, där är också risken stor att tilliten brister. Ett samhälle som prioriterar vissa platser framför, eller på bekostnad av, andra är till sist inte längre ett samhälle.
Och kan det vara så att människor flyttar fast de egentligen inte vill? För att leva upp till förväntningarna på vad som är ett framgångsrikt liv. Ett liv som premierar en livsstil som associeras med staden.
För urbaniseringen är ingen naturkraft. Staden är beroende av en stor mängd resurser från landsbygden för att fungera; mat och energi inte minst. Det här beroende är dock så självklart och tas så för givet att det blir outtalat.

Läs hela inlägget »

Senaste kommentarer

Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

Arkiv

instagram

-

37

Vi säger välkommen till vår nya kollega Eva-Marie, landskapsarkitekt med rötter i Sjuhäradsbygden! ☀️🙌🏼

22

Nu söker vi nya medarbetare!

18

En dag som kommunarkitekt i Årjäng. Titta på färgprover inför ommålning av ett antal flerbostadshus. Väldigt givande att få prata med målare och fastighetsskötare om deras syn.

Länkar

-
-