Senaste inläggen

FOTO: GALAGO FOTO: GALAGO

Nya Norrland
Mats Jonsson 
Galago


Lika kunskapsrik som en avhandling är Nya Norrland såväl en navelskådande uppgörelse med det egna jaget som en samhällsanalys i serieformat.

När Mats Jonssons familj flyttade till Bollstabruk 1974 hade den ångermanländska sågverksorten 3 600 invånare, full sysselsättning och ett rikt affärsliv längs med huvudgatan. Fyrtio år senare går Mats omkring bland förfallna hus i ett samhälle som förlorat hälften av sina invånare, trots att sågverket omsätter en miljard om året och har blivit ett av de största i Europa. 
Serieromanen Nya Norrland är likväl en personlig historieskildring som en analys av de mekanismer som triggar centraliseringen och oupphörligt också urholkar relationen mellan stad och land. 
Det är en självironisk beskrivning av den egna slitningen mellan arbetaridealet i bruksorten Bollsta och det ängsliga livsstilandet i den hipsterifierade närförorten till Stockholm där Mats Jonsson bor i dag.
Läsvärd varhelst i landet en än har valt att leva sitt liv. 

Mats Jonsson blev nyligen nominerad till Norrlands litteraturpris för boken Nya Norrland. Här kan du läsa en intevju som Mittmedias kulturredaktör Katarina Östholm har gjort med författaren. 

Läs hela inlägget »
FOTO: MSB
FOTO: MSB

FOTO: MSB

”Jag tycker att Dan Eliasson borde passa på att bli värmlänning! Flytta MSBs säte från Stockholm till Karlstad där myndighetens största kontor ligger!” skrev riksdagsledamoten Håkan Svenneling (V) på twitter efter tillkännagivandet att regeringen utsett avgående rikspolischef Dan Eliasson till ny generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Därpå skrev också Tomas Riste (S), Stina Höök (M), Per-Samuel Nisser (M) och Linda Larsson (S) i ett brev till Försvarsdepartementet och MSB:s nya generaldirektör att de vill se att MSB:s ledning finns i Karlstad. I brevet från Region Värmland och Karlstads kommun står det bland annat att ”Statliga arbetstillfällen betyder mycket för en regions utveckling och vi vill passa på att berätta att vi gärna ser att myndighetens ledning och dess stödfunktioner återförs till Karlstad.”
Det skulle vara intressant att få veta om de värmländska politikerna får något svar, och vad det svaret i så fall blir.
Så sent som i somras skrev undertecknad i en artikel i Värmlands Folkblad om utlokaliseringen av statliga myndigheter att:
”I dag återfinns de statliga jobben oftast på större orter och knappt hälften av dem finns på tätorter med fler än 50 000 invånare. Och vad gäller huvudkontoren så är det, liksom i fallet med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), oftast beläget i Stockholm. 6 av 10 av alla statliga myndigheters huvudkontor ligger i Stockholm.”
Och reaktionerna lät inte vänta på sig.  
I flera mejl fick jag snart veta att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap minsann hade vare sig ett huvudkontor eller en ledningsstab utan var organiserad på annat vis.   
Vilka som mejlade?
Anställda på MSB:s kontor – i Stockholm.

***
Omlokaliseringar av statlig verksamhet har skett i flera omgångar i Sverige som ett medel för att främja regional utveckling. Förändringarna initierades på 1970-talet när ett flertal myndigheter helt eller delvis flyttades från Stockholm till olika delar av landet. Då som en följd av den första Lokaliseringsutredningens arbete med det uttalade syftet att stärka och utveckla attraktiva alternativ till storstäderna i form av ett antal växtkraftiga stadsregioner.
Utlokaliseringen av statliga myndigheter till regioncentrum kan på så vis ses som en förstärkning av regionen som konkurrerande aktör. Huruvida en centralisering av myndigheter regionalt får effekter på den totala regionala utvecklingen är däremot en omdiskuterad fråga.
 

Läs hela inlägget »
Foto: Ulrika Nordholm
Foto: Ulrika Nordholm

Östersund är centralort i Östersunds kommun och residensstad i Jämtlands län. Ytgeografiskt sett ligger Östersund i mitten av Sverige och med 50 397 invånare (SCB 2016) är det landets 22:a största tätort och den fjärde största i Norrland näst efter Umeå, Gävle och Sundsvall.
För en värmlänning, född och uppvuxen i en tätort med omkring 5 000 invånare, är Östersund stort. Måhända ingen storstad – men definitivt inte landsbygd.
Den uppfattningen tycks å andra sidan inte tidningen Lands redaktion dela.
När LRF Media-ägda tidskriften Land för tionde året i rad presenterar topp 100-listan över Årets lantisar placeras Daniel Kindberg, ordförande i Östersunds FK, på tredje plats.
Att Daniel Kindberg förtjänar att hyllas för sitt engagemang och de insatser som sägs ligga till grund för det jämtländska topplagets framgångar har vi inget att säga om. Men att Daniel Kindberg, som dessutom kommer från Norrlands största tätort Umeå, definieras som lantis kan en ju däremot fundera över och reagera på. För vad är då definitionen av en lantis?
Är alla som inte bor i någon av de 10 största städerna i landet lantisar? I så fall består ju hela Värmland och ett flertal andra län av enbart lantisar. Eller är det bara så att alla som bor i Norrland är lantisar – oavsett om de kommer från en tätort som Umeå med cirka 85 000 invånare eller från en liten by där det bor 8 eller 80 personer?
Nej! Så är det såklart inte. Däremot beror det givetvis på vilken utgångspunkt en har och vad en jämför med. Och om det är det urbana som är normen eller inte.   
Lantis-listan, som i år toppas av paret Mandelmanns, lämnar förresten en hel del i övrigt att önska.
Lands redaktion uttrycker det som att de ”har den fantastiska förmånen att hela året få djupdyka i och belysa det viktiga arbete som dagligdags utförs på den svenska landsbygden” och att de i och med listan vill ”applådera alla er fantastiska mathantverkare, lantbrukare, entreprenörer, hantverkare, djur- och naturvänner, konstnärer och eldsjälar för ert unika engagemang! Tack vare er kan den lokala matkulturen frodas, kultur-, natur- och idrottslivet blomstra och det nedläggningshotade leva vidare”.
Så varför inte ta en titt på ytterligare ett par av dem som kvalat in på listan:

19. Janne Andersson, Halmstad. Hallänningen som lyckades med det ”omöjliga” och tog Sverige till sitt första fotbolls-VM sedan 2006. Den nye förbundskaptenen för Sveriges herrfotbollslandslag visade styrkan med lagspelare från hela landet – från Umeå i norr till Malmö i söder.

40. Anders Lundin, Farsta/Stockholm. Programledare för SVTs släktforskningsprogram Allt för Sverige. Han lär amerikaner med svenska rötter mer om våra seder, traditioner och vårt lands kultur. Programmet har belönats med en amerikansk Emmy och med den svenska TV-utmärkelsen Kristallen.

56. Filip Hammar & Fredrik Wikingsson, Köping & Vänersborg. Uppmärksammar och synliggör hela Sverige i sitt TV-program Breaking News. Underhållningsduon plockar upp händelser från landsortspressen och bjuder in lokalpolitiker från hela landet till att medverka i programmet.

75. Eelin Dahlquist och Martina Lindell, Landskrona. Grundarna bakom den ideella organisationen vill ge övergivna kattungar en andra chans. I hopp om att kunna rädda ännu fler kattungar har de startat Facebooksidan Kattungeakuten.

78. Linda Bengtzing, Gullspång. I ett uppmärksammat Facebookinlägg konstaterar artisten att det är ekonomiskt svårt att driva en mjölkgård, att det finns för få kor. Linda hävdar att hon med glädje skulle betala 5 kronor mer för en liter mjölk om det skulle gå till bonden och göra Sverige mer levande.

80. Robin Bengtsson, artist, Svenljunga. Han gick från idol till att oväntat vinna Melodifestivalen. I 2017 års Eurovision hamnade han på en femteplats. Oavsett placering satte han Svenljunga ordentligt på kartan.

85. Fredrik Iveskär, Hovmantorp. Kom på idén att tatuera in hemorten Hovmantorps postnummer på armen. En jättebra idé tills Postnord bestämde sig för att ändra postnumret. Fredrik nöjde sig ändå med att det gamla postnumret inte skulle tillfalla rivaliserande Lessebo.

91. Vita älgen Ferdinand, värmländska skogarna. ”Sagoälgen” som blev världsberömd efter att under sensommaren ha blivit fotograferad i Värmland. Polisens ansåg att älgen kunde utgöra ett hot mot människor sedan en kvinna på hundpromenad drabbats av dess framfart. Men beslutet väckte ett ramaskri och polisen ändrade sig vad gäller skyddsjakt.

100. H&M All-In, Österlen. ”Allan” är en världsunik och exceptionell häst”, säger hans ryttare Peder Fredricson med beundran i rösten. Den jämförelsevis lilla hästen i världsstjärnemått mätt har ett desto större hjärta som tagit sin ryttare till den högsta nivån. 2016 hoppade hästen hem ett OS-silver följt av ett EM-guld i år. Allan – den bevingade hästen får hela Hästsverige att förundras och vilja börja rida.


En förbundskapten och ett par tv-kändisar. En artist som bor i Stockholm, men som i och med sin medverkan i Melodifestivalen per definition har satt födelseorten på kartan, och ytterligare en Stockholmsbaserad artist som skrivit på Facebook att hon skulle kunna tänka sig att betala 5 kronor mer för en liter mjölk.
En som tatuerat in en småländsk tätorts postnummer och två tjejer som startat en Facebooksida för att rädda hemlösa kattungar. Därjämte en vit älg och en bevingad hopphäst.
Dra mig baklänges. Visst kan det vara kul med tv-underhållning om en bor på landsbygden – likväl som om en bor i stan. Vi är många som gladeligen skulle betala 5 kronor mer för en liter mjölk om det innebär att korna får det bättre och att bönderna kan försörja sig – och en av oss känner till åtminstone en värmlänning som har typ en hel skog tatuerad på ryggen. Tillika är katter söta, älgar mäktiga och hästar likaså.
Men ändå.
Det som faktiskt skulle kunna vara en hyllning till, och presentation av, personer som på ett eller annat sätt bidragit till en levande landsbygd blir istället en tölpaktig parodi. För dum att ens skratta åt.  

Läs hela inlägget »

En villa på landet är drömboendet för de allra flesta.
Att bo i en lägenhet i stan är däremot inte alls lika lockande. Bara vart femte hushåll drömmer om en lägenhet i stadsmiljö.
 

Bilden av landsbygden är många gånger dyster och dystopisk och de senaste åren har förhållandet mellan stad och land alltmer diskuterats i termer av urban norm och urban dominans. En vanlig uppfattning är också att många, i synnerhet unga, vill flytta från landsbygder och mindre orter in till städerna. Men är det verkligen så?
Nej, inte alls visar en ny rapport som undersökningsföretaget Kantar Sifo tagit fram på uppdrag av Landshypotek Bank. Tvärtom är det landsbygden och villalivet som de allra flesta drömmer om – om de får välja boende med hjärtat.
– Landsbygden står både för drömmen och ger de värden vi svenskar vill ha för vårt boende, säger Catharina Åbjörnsson Lindgren, tf VD på Landshypotek Bank i ett pressmeddelande.
På frågan om vad som rankas högst när det kommer till valet av bostad är en lugn omgivning tveklöst nummer ett enligt Landshypoteks undersökning. Därefter kommer möjligheten att utöva intressen samt närheten till skog och natur.
En villa på landet står också överst på listan över hur svenska folket vill bo. Var tredje person drömmer om det. 
En lägenhet i en storstad är förstahandsvalet för enbart 12 procent av de tillfrågade hushållen, medan knappt var tionde vill bo i en lägenhet i en mellanstor stad.
I undersökningen blir det också tydligt att landsbygden är drömmen även för dem som bor i en stad. Hälften av hushållen bor i dag som de önskar – och nästan 50 procent fler vill bo på landet jämfört med hur många som verkligen bor där.
Däremot tycker de allra flesta som bor på landsbygden att de har gjort rätt val. 72 procent av de tillfrågade som bor på landsbygden svarar att de bor så som de drömmer om.
Det är följaktligen hög tid att vända blad och skifta fokus. Att låta ett fåtal storstäder stå som utgångspunkt för regionala och nationella utvecklingsstrategier det lägger vi till historien.
Låt 2018 bli året då vi ändrar riktning, vidgar spektrumet av förändringsalternativ och istället utgår från att stärka förmågan till en långsiktigt hållbar utveckling i hela landet. Så att människor kan få välja boende med hjärtat. 

Läs hela inlägget »

Värmland är de djupa skogarna, de glittrande sjöarna och de blånande bergen. Det är landskapet där bruksnäringen är det bultande hjärtat och själen en Selma Lagerlöf-saga skriven vid ett skogsbryn. Det är berättelsen om kunskaper som går i arv och om anrika kollektiva krafter som vi som bor här bör vara eniga om. Därför att vi har inte råd att vara oense.  
Mycket tyder ju på att de landsbygder som fungerar bäst är de som lever upp till den urbana normens illusion. Levererar en föreställning om det svenska kulturarvet och fyller en funktion som någon form av rekreationsplats för det urbana.
Det är åtminstone så det presenteras i framtidsvisioner, på ledarsidor och i vida regionala utvecklingsstrategier; att det är kulturen och en utveckling av det för platsen unika som ska locka besöksnäringen till landsbygden.
I november arrangerade Region Värmland en kulturkonferens på temat Ökad kulturell delaktighet. Bland andra var journalisten Po Tidholm på plats för att prata om hur ”glesbygdens dilemman hänger samman med storstädernas framväxt”. Samtidigt den dagen bjöd landshövdingen i Värmland in till lunch på temat Värmlands bostadssituation. Och lite senare samma kväll anordnade arkitektbyrån Tengbom, under rubriken Varför Värmland?, en diskussions- och inspirationskväll om ”hur vi tillsammans kan utveckla och bygga en region som inte bara behöver överleva konkurrensen på den globala arenan, utan ta en ledande roll däri”.
   Alla tre eventen ägde rum i Karlstad och SBK Värmland fanns representerat på samtliga. Därför att vi tror på att en hållbar planering ska omfatta hela landet och att dialog och delaktighet är vägen att gå. För vår del handlar det däremot inte om att se landsbygden som urbanitetens motpol – allt utanför storstad, regionhuvudstäder och noder är inte autenticitet.
Liksom Sverige skiljer sig åt består också regioner av olika platser med olika förutsättningar Och urbaniteten som norm är en samhällelig process som vi faktiskt kan påverka. Men då krävs det att vi – såväl på lokal- och regional som nationell nivå – hittar en gemensam arena för diskussion.
Vi kan inte, likt exemplen ovan, sitta i olika konferenslokaler i regionernas centrum och tala för de redan frälsta. För det enda vi i själva verket inte har råd med, det är att fortsätta att bara vara överens.

Läs hela inlägget »

Urban norm, eller urbant tolkningsföreträde, är ett begrepp som blivit alltmer vanligt förekommande i diskussioner om framförallt regional utveckling de senaste åren.
När staden och resten av landet skildras är det staden som är utgångspunkten och spegeln mot vilket allt det andra reflekteras. Och det handlar om ett fåtal storstäder som grundval.
För även om det i dag finns en form av konsensus om att hela landet ska leva så agerar många delar av samhället på ett helt annat sätt och i en helt annan riktning.
Vi förstärker det täta och det stora på samma gång som vi sakta men säkert monterar ner det glesa och det lilla. Regionhuvudstäder och noder växer medan Värmland utanför Karlstadsregionen i många fall är byggnader som står i behov av renovering, verksamheter som har bommat igen och lokaler som ekar tomma.
För marknadsekonomins principer om lönsamhet och tillväxt har blivit självklar. I regioners utvecklingsstrategier står det uttalat att hela regionen måste kraftsamla, flytta fram sina positioner och stärka konkurrenskraften.
 Samhällsfunktioner ska drivas som företag och det handlar hela tiden om att producera och sälja sig själv. Vi har gått från tanken om att en del regioner behöver någon form av stöd till att regionalpolitiken blivit en slags konkurrenspolitik mellan alla regioner.
Det är städerna som är initialläget medan allt det andra – mindre orter, landsbygder och glesbygder – hamnar i skymundan och blir ”resten av Sverige”.
 Men i en maktordning där det urbana får stå för framgång och utveckling, och där människor inte längre har samma tillgång till grundläggande offentlig service, där är också risken stor att tilliten brister. Ett samhälle som prioriterar vissa platser framför, eller på bekostnad av, andra är till sist inte längre ett samhälle.
Och kan det vara så att människor flyttar fast de egentligen inte vill? För att leva upp till förväntningarna på vad som är ett framgångsrikt liv. Ett liv som premierar en livsstil som associeras med staden.
För urbaniseringen är ingen naturkraft. Staden är beroende av en stor mängd resurser från landsbygden för att fungera; mat och energi inte minst. Det här beroende är dock så självklart och tas så för givet att det blir outtalat.

Läs hela inlägget »

Senaste kommentarer

Senaste inläggen

Arkiv

Arkiv

Länkar

-

Etiketter

-

24

Nervöst på kontoret i dag. Vi följer med spänning Saras lillebror Oskar Svenssons framfart i längdskidtävlingarna i OS i Pyeongchang. Heja Oskar! 🇸🇪👏🏼👏🏼👏🏼🇸🇪

6

Boktips till alla som inte älskar avhandlingar men ändå vill lära er mer om de mekanismer som driver på urbanisering och centralisering av kapital och tjänster.

8

Åsikterna om det nya MSB-huset i Tullholmsviken är många. Likaså ifrågasätts det varför generaldirektören sitter i Stockholm istället för i Karlstad. *** Nytt blogginlägg på sbkvarmland.se

Länkar

-

Etiketter

-