Logga AB 131031_Final

Om det urbana suktar efter autenticitet då gäller det att leverera 

Värmland är de djupa skogarna, de glittrande sjöarna och de blånande bergen. Det är landskapet där bruksnäringen är det bultande hjärtat och själen en Selma Lagerlöf-saga skriven vid ett skogsbryn. Det är berättelsen om kunskaper som går i arv och om anrika kollektiva krafter som vi som bor här bör vara eniga om. Därför att vi har inte råd att vara oense.  
Mycket tyder ju på att de landsbygder som fungerar bäst är de som lever upp till den urbana normens illusion. Levererar en föreställning om det svenska kulturarvet och fyller en funktion som någon form av rekreationsplats för det urbana.
Det är åtminstone så det presenteras i framtidsvisioner, på ledarsidor och i vida regionala utvecklingsstrategier; att det är kulturen och en utveckling av det för platsen unika som ska locka besöksnäringen till landsbygden.
I november arrangerade Region Värmland en kulturkonferens på temat Ökad kulturell delaktighet. Bland andra var journalisten Po Tidholm på plats för att prata om hur ”glesbygdens dilemman hänger samman med storstädernas framväxt”. Samtidigt den dagen bjöd landshövdingen i Värmland in till lunch på temat Värmlands bostadssituation. Och lite senare samma kväll anordnade arkitektbyrån Tengbom, under rubriken Varför Värmland?, en diskussions- och inspirationskväll om ”hur vi tillsammans kan utveckla och bygga en region som inte bara behöver överleva konkurrensen på den globala arenan, utan ta en ledande roll däri”.
   Alla tre eventen ägde rum i Karlstad och SBK Värmland fanns representerat på samtliga. Därför att vi tror på att en hållbar planering ska omfatta hela landet och att dialog och delaktighet är vägen att gå. För vår del handlar det däremot inte om att se landsbygden som urbanitetens motpol – allt utanför storstad, regionhuvudstäder och noder är inte autenticitet.
Liksom Sverige skiljer sig åt består också regioner av olika platser med olika förutsättningar Och urbaniteten som norm är en samhällelig process som vi faktiskt kan påverka. Men då krävs det att vi – såväl på lokal- och regional som nationell nivå – hittar en gemensam arena för diskussion.
Vi kan inte, likt exemplen ovan, sitta i olika konferenslokaler i regionernas centrum och tala för de redan frälsta. För det enda vi i själva verket inte har råd med, det är att fortsätta att bara vara överens.

Kommentera gärna: